Konsumentköplagen, rättesnöre även för hunduppfödaren.

(Ur Hundsport Special/Artikelregister 2010)

Att göra tillägg i SKK’s avtal (köpe- och fodervärdsavtal) kan göra att du som uppfödare hamnar i svårigheter och det vore därför bättre om uppfödarna ringde på förhand till  SKK’s Juridiska avdelning eller till kennelkonsulenterna.

Det grundläggande problemet är att man vill avtala om mer än vad som finns i avtalet. Vad man skall komma ihåg är att avtalen faktiskt är framtagna som en säkerhet även för uppfödaren.

Som uppfödare bör man också kontakta sitt försäkringsbolag för att förvissa sig om vad som gäller redan när man planerar att ha en valpkull, ersättningen mellan bolagen varierar eller kan förändras över tid.

Som uppfödare kan du inte ställa bindande krav på vad som ska ske efter det att valpen är såld, då är det den nya ägaren som bestämmer. Vill man att avkomman skall t ex. röntgas eller genomgå vissa undersökningar för att få kunskapsunderlag för fortsatt avel måste du acceptera om valpköparen inte vill göra detta.

När det gäller återköp så finns det en ruta i köpeavtalet och om du som säljare kryssar ”ja” i den är du skyldig att när som helst under hela hundens liv ta tillbaka den enligt det pris som anges på avtalets baksida. Men ”ja” i rutan innebär inte att du kan kräva att få köpa tillbaka hunden om den ska byta hem. Ett ikryssat ”ja” är ett åtagande från uppfödaren sida och en rättighet för köparen.

När skall man skriva en bilaga till avtalet?

I de fall du har synbara eller medicinska fel på den hund du säljer och som påverkar t ex köpeskillingen är det bra att skriva en bilaga som beskriver felet och prisnedsättningen. Det är också bra att skriva en bilaga när du upplyser om sådana exteriöra fel som inte har någon funktion för hunden som sällskapshund och därför kanske inte ger något prisavdrag.

Sammanfattningsvis kan man säga att en ”upplysningsbilaga” som följer med köpeavtalet inte är fel, medan en ”villkorsbilaga” däremot alltid är bannlyst.

SKK säger hela tiden att vi måste följa Konsumentköplagen när vi säljer hundar. Trots det kommer det sedan påbud som säger att man t ex inte får ta tillbaka en hund som inte betalats av köparen!

Man har från myndigheternas sida bedömt att det inte är lämpligt med äganderättförbehåll (ett sådant innebär att säljaren äger varan tills den är till fullo betald och kan hämtas tillbaka den om köparen inte fyller sitt åtagande) vilket beror på att man har tagit hänsyn till att det kan vara negativ för hunden att bli uppryckt från sitt hem. Bara för att köparen inte har pengar att betala med behöver inte hunden ha det dåligt. Här kommer alltså in en djurskyddsaspekt. Istället får uppfödaren be kronofogden om hjälp att driva in skulden.

När det gäller fodervärdsavtal verkar uppfödarna nästan alltid stå sig slätt. Man får inte ta tillbaka hunden om den är för fet, för illa skött i pälsen eller av någon annan skötselrelaterad anledning inte går att meritera. Skulle uppfödaren ändå ta tillbaka hunden kan fodervärden gå till domstol som sannolikt inte kommer att bedöma det som avtalsbrott att hunden inte borstas ordentligt eller att den äter för mycket. Skulle det bli en rättslig tvist, så ska det ha gått långt innan en domstol bedömer fodervärdens agerande som ett avtalsbrott.

Köpeavtal med bibehållen avelsrätt som innebär att hunden säljs för halva priset plus en kull valpar på en tik alternativt tre parningar på en hanhund. Avtalet har visat sig passa en part: Valpköparen. Texten på avtalets baksida gör det nämligen möjligt för valpköparen att när som helst betala resterande del av köpeskillingen och därmed blir uppfödaren utan sin avelsrätt.

Oavsett om det handlar om ett tillfälligt lån eller en gåva – skriv alltid ett avtal!

SKK’s strävan är att ha avtal som följer gällande lagstiftning och som håller juridiskt både för uppfödaren och köparen.

______________________________________

Artikeln även publicerad i Welshen nr4, 2010